En film om film kan ibland vara en ganska trist historia då genren många gånger kan kännas lite väl intern. Det är klart att det finns undantag t.ex Singing in the rain.
Historien utspelar sig under den tid då ljudfilmen gjorde sitt intåg. Många stumfilmsstjärnor fick se sina karriärer gå i kras då de begåvats med en röst som inte passade för mediet. Don Lockwood och Lina Lamont är ett par kända stumfilmsskådisar som ska spela in sin första ljudfilm. Resultatet verkar inte lovande då Lina har en röst som skär genom märg och ben och den nya tekniken krånglar. Värre är att skvallerpressen parat ihop Don och Lina något som den förstnämnda inte alls uppskattar. Don hittar lösningen då han av en slump springer på en skådespelerska, Kathy, som försöker få in en fot i branschen. Don föreslår att Kathy ska dubba Lina. Kärlek uppstår naturligtvis mellan de två, något som inte ses med blida ögon av Lina.
Singing in the rain lever verkligen upp till epitetet klassiker. Filmen har en bra story, fina skådespelare främst då Gene Kelly, Debbie Reynolds, Donald O’Connor och Jean Hagen. Sist men inte minst innehåller den otroligt bra sånger och fina dansnummer t.ex titellåten, ”Make ‘em Laugh” och ”Moses Supposes”. Filmens färger är härliga och jag blir bara överlyckligt glad av att se och höra filmen. Det enda lilla som sätter käppar i hjulen för ett högsta betyg är det alldeles för trista och långa dansnumret mot slutet av filmen. Det numret är på tok för långt och ska jag vara ärlig så brukar jag skippa det när jag ser om filmen. Om ni inte har sett Singing in the rain gör det nu.
Regi: Stanley Donen, Gene Kelly
Betyg: 9/10
Andra filmspanare som skriver om filmer som rör film.
FILMITCH 
Vilket bra val av film! Jag har inte sett den här på jättelänge men minns den som väldigt charmig. Nu finns den med på två blogginlägg idag och det får mig att lägga den i omtittningshögen. Tack för tips! 🙂
Varsågod 🙂 Alltid värd att se om.
Alla gör väldigt bra val inom det här temat måste jag säga! Instämmer i allt, även segheten i det alldeles för långa dansnumret.
Se där helt överrens – visste att jag gjorde rätt när jag sparade denna under vårt musikaltema. man vet aldrig när man har användning för en musikal.
Jag har inte sett den och tar till mig av uppmaningen i slutet. Klassiker gör mig sällan besviken, så det blir nog en trevlig stund, när det väl blir av.
jag kan nästa utlova en trevlig stund 🙂
Det här ar ju också ett utmärkt val, en gammal favorit. På sätt och vis är den ju Sunset Boulevards gladare, spralligare kusin. I valet mellan dessa båda filmer kommer Sunset Boulevard nog ut som min vinnare. Det där dansnumret är ju som sagt var i längsta laget… Men båda är förträffliga.
Jo S.B har lite mer tyngd men jag är svag för glädjen i Singing.
Den här kommer jag ihåg som en fin gammal klassiker!
Var det inte rätt skönt dansnummer i samband med Make ‘em Laugh…nästan lite akrobatiskt…?
Tål att ses vid väl valda tillfällen!
Stämmer bra imponerande dans/akrobatik i det numret.
Dansen slår musiken i Make ‘en Laugh enligt min mening…
Det är en imponerande uppvisning av Donald O’Connor blev dock än mer imponerad när jag såg dansen live på musikalen – där fanns det ingen möjlighet till omtagningar.
Schysste val! Jag har länge sökt efter ett tillfälle (stämning, sug) att se denna klassiker, och nu blev det av inför film om film-temat. Jag älskade den och satt med ett STORT fånigt leende över hela ansiktet under visningen. En film som gör det med en gammal filmtittarveteran som jag kan inte vara fel. Revy kommer på en blogg nära dig inom kort.
Ser fram mot den revyn 🙂
Åh, det här är en härlig klassiker. Rolig som få och med Make ‘Em Laugh som akrobatisk höjdpunkt. Måste säga att när jag såg den för några år sen så var jag skeptiskt men den var ju hur rolig som helst, främst början. Sen när det lååååånga dansnumret så blir det lite segare. En av få musikaler som jag gillar (även om det börjar bli en del nu ;)).
Hmm, intressant att du inte gillar film om film. Iofs, om jag tar ett exempel som State and Main så håller jag med. Där blev det internt och urtråkigt. I mitt val, Living in Oblivion, är det däremot urkul.
Håller med om sista dansnumret riktigt trist men fram tills dess en mkt bra o trevlig film.
Ang. mitt gillande om film om film kanske det är dumt av mig att säga kategoriskt att jag inte gillar genren – man kanske ska säga att min puls inte ökar när jag hör talas om genren 😉 Ska fråga mig omkring i bekantskapskretsem om Lining in …. då den verkar intressant.
Och här är min revy:
http://fripp21.blogspot.se/2013/05/singin-in-rain-1952.html
Pingback: moving landscapes · Film om film